Fredagskvällen den 2 september fick jag äran att predika under regnbågsmässan som Svenska Kyrkan ordnade under Nerike Pride i Örebro. Den var i Olaus Petri kyrka. Och jag predikade med temat ”Vem är din nästa när du går igenom en komma ut-process?” Och här kommer alltså den så ni kan läsa. Jag är ordinerad pastor inom ett frikyrkosamfund som heter Equmeniakyrkan, inte i tjänst i församling just nu utan mitt engagemang inom kyrkan är ideellt och mestadels i en förening som heter Ekho Mälardalen. (Finns på Instagram som @ekho.malardalen . I början av texten här kommer också bibelstället som jag predikar utifrån.
”En laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus sade: ”Vad står det i lagen? Hur lyder orden?” Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.” För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ”Och vem är min nästa?” På den frågan svarade Jesus: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ”Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.” Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!” – Lukasevangeliet 10:25-37
I dag denna gudstjänst under Nerike Pride utmanas vi av Jesus i berättelsen om den barmhärtige samariern. Och jag inbjuder er att ställa frågan – vem är din nästa när du går igenom en komma ut-process? Och även: hur kan du vara den där som är en nästa för någon annan – som inte bara går förbi utan använder dig av din tid att visa en annan människa barmhärtighet?
Ja, jag sa att Jesus utmanar i den här berättelsen – det bränner till i dem som lyssnar när han lyfter fram en samarier som deras förebild. Särskilt för den laglärde som ställde frågan. Han var egentligen inte ärligt intresserad av vad Jesus lärde utan sökte efter något att kunna anklaga honom för. Den laglärde representerar de privilegierade i samhället – någon med makt och inflytande, någon som är van vid att de andra lyssnar på det han har att säga och visar honom respekt. Någon som känner sig hotad av att Jesus lyfter upp de marginaliserade i samhället och ger dem både uppmärksamhet och en röst. De mäktiga vaktar över sina privilegier men vi vet att Jesus inte var rädd utan vågade vara skarp mot dem in i det sista, även om det skulle kosta honom livet på ett kors.
Samarier var något som den laglärde inte ens ville ta i sin mun och uttala – sån avsky fanns gentemot detta folkslag. De blev bemötta med fördömelse, främlinggörande och utanförskap. Men han var ändå tvungen till slut att erkänna – den som var en nästa i berättelsen var den person som inte bara gick förbi när en medmänniska behövde stöd och hjälp utan visade barmhärtighet genom sina handlingar.
Såhär under Pride uppmärksammar vi särskilt dem som är i minoritet och finns utanför cis- och heteronormen. Så länge det finns en enda hbtqia-person – i vårt land eller i resten av världen – som är utsatta för våld och hot på grund av vilka de är så är det tydligt så: Pride behövs. Och vi vet – det sker inte bara i andra länder, och inte bara för en person – det är många som har det otroligt svårt! Det finns också olika sätt att vara utsatt: det kan till exempel handla om att inte få vård som transperson, att hela tiden som bisexuell känna sig ifrågasatt, vara rädd för att bli mobbad om de andra i klassen förstår att du är gay, att inte bli representerad i media på ett respektfullt och värdigt sätt – eller som asexuell eller aromantisk vara helt osynliggjord.
Frågan om vem som är en nästa mitt i en komma ut-process har jag burit med mig ända sedan jag för 1,5 år sen kom ut som asexuell och aromantisk. Vad det betyder – ja det kan vi prata mer efteråt eller i morgon om vi ses på Cafe Nicolai, du kan googla och söka information – det finns hela tiden nya saker att lära inom hbtqia+.
Under hösten 2020 då jag funderade över hur jag kunde bli en god allierad till andra brottades jag också med det faktum att jag aldrig förstått mig på min egen sexualitet. Jag var 37 år gammal och smärtsamt medveten om att nu gick det inte längre, jag var tvungen att gå till botten med varför det intefungerade här på insidan. Jag har alltid vetat att jag varit annorlunda, jag har känt mig trasig på insidan men visste inte hur jag skulle förändra mig. Jag fick höra om att det fanns något som hette asexuell men trodde absolut inte att det kunde vara jag. Men eftersom jag ville vara en god allierad – så såg jag till att låna hem böcker även om det här för att lära mig. När jag öppnade de böckerna så kunde jag känna igen mina egna erfarenheter på det här området – för första gången i mitt liv. Jag fick också lära mig om att det finns något som heter aromantisk – och det blev den pusselbit som fick allt därinne att läggas på plats.
Men vad gör man? 37 år gammal? Då man plötsligt sitter hemma i sin soffa och börjar inse – jag ÄR inte inom heteronormen – jag är något annat. Vem pratar man med? Vart vänder man sig? Vart blir man tagen på allvar?
De fanns där! Queera personer – asexuella och aromantiska, pansexuella, lesbiska, transpersoner, polyamorösa och många fler av olika identiteter. Såna som visste var det innebar att bryta mot normer och ha känt den där trasigheten på insidan – som visste precis vad det var jag behövde: inkludering och bekräftelse på att jag inte behövde ändra på mig. De stöttade mig. De lyssnade på mig. De tog sig tid. De svarade på mina frågor. De uppmuntrade mig – vi är många som inser detta i 30- 40-års åldern eller ännu äldre. De förstod att denna identitetsprocess jag var inne i var en stor och viktig grej och de fanns där när mitt inre skakades om i sina grundvalar.
Jag lärde tex känna en person som identifierar sig som fetischist. Av honom lärde jag mig mycket av vad det är att ha en sexualitet som går helt bortanför alla normer och han fick mig att tänka helt nytt. Han lyssnade på mig och tog mig på allra största allvar. Vi pratade först online, men möttes på riktigt förra året då jag var i Göteborg för West Pride.
Han frågade mig: ”Vad ska du mer göra nu när det är Pride? Jag ska i alla fall gå till nån klubb i kväll.” Jag log och sa att: ”Det enda jag vet är att jag ska gå på en Regnbågsgudstjänst i domkyrkan.” Han frågade om han fick följa med. Han hade inte varit i kyrkan sen konfirmationen. Men så sa han något som tog tag i mig: ”Får en sån som jag komma till kyrkan?”
Jag sa: ”Det hoppas jag! Det står ju i annonsen för Pride-gudstjänsten att alla är välkomna.” Men det grep tag i mig för jag vet ju – att även dem som glatt kan gå med regnbågsflaggor i en Pride-parad lika gärna kan uttala sig att de tycker att fetischister inte passar in där eller får synas där!
Men det blev ett jättefint bemötande på regnbågsmässan i Göteborgs domkyrka. Och det betydde mycket för mig i min egen identitetsprocess att jag fick sitta där tillsammans med en vän som tagit sin tid att lyssna på mig, som tog mig på allvar och gav mig det stöd och bekräftelse jag just då behövde. Jag har faktiskt berättat för honom att jag började tänka på honom med titeln: den barmhärtige fetischisten. Och ja, jag har frågat om jag får berätta om det här i min predikan. Och jag ville så gärna göra det för jag vet att det är sällan fetischister blir omnämnda på ett positivt och respektfullt sätt.
För det finns personer som i vårt upplysta och demokratiska land fortfarande blir utsatta för främlinggörande, fördomar, blir sedda till och med i avsky därför att de blir missförstådda. Det finns fortfarande personer som känner sig otrygga och hela tiden måste ställa sig frågan: Får en sån som jag vara med här? Till och med kan steget över tröskeln till en regnbågsgudstjänst kännas stort och lite läskigt – där behöver vi välkomna tydligt och därför vill jag också säga såhär: Du är sedd, älskad och inkluderad här! Du får vara här och du får synas här.
Till slut i denna predikan vill jag då likt Jesus utmana! I alla fall önska för min egen del men också för Guds församling – att vi går ut från denna regnbågsgudstjänst och försöker likna lite mer den barmhärtige fetischisten! Att vi när någon kommer ut inför oss tar dem på största allvar. Att vi visar medmänsklighet. Att vi ger dem av vår tid – framför allt tar tid för att lyssna. Att när vi går i Pride-park i morgon eller i paraden gör det med stor respekt för alla dem som går med sina Pride-flaggor – tänk på, någon går där kanske på darriga ben – med sin flagga för allra första gången! Och behöver höra orden från dig: var inte rädd – du är älskad och du är VIKTIG. Amen.
acedadadvice aceweek afobi allierad allonormative amatonormativity aroace aromanticism asexualitet awareness bibeln böcker christmas community EKHO english feminism fetischism frikyrkan förebild gudstro gästblogg HBTQIA+ katt kommautprocess Kristna Regnbågsrörelsen microlabels poesi predikan pride queerfobi religionsdialog representation yasminebenoit youtuber
The Aromantic Perspective 