Evangeliska Frikyrkan (EFK) är ett frikyrkosamfund där jag växt upp, utbildade mig som pastor och även jobbat som ungdomsledare. År 2015 lämnade jag det samfundet just på grund av synen på HBTQIA-personer för Equmeniakyrkan, som också är ett frikyrkosamfund men med mycket mer öppen och tolerant syn inom detta. Nu har det hänt mycket på sista tiden. I Örebro har Immanuelskyrkan, den första inom EFK, röstat igenom med stor majoritet att viga samkönade par. (Detta blev två ledare i församlingen nominerade till ”Årets hetero” på QX:s Gaygala detta år.) Och EFK har också haft en arbetsgrupp som jobbat med denna fråga och till slut kommit ut med en rapport vid namn ”Helighet och barmhärtighet” som ska vara underlag för församlingarna i samfundet att kunna prata om det här. Jag tänkte först inte läsa den då jag inte är en del av EFK längre och inte ska lägga mig i, men då samfundet har varit en stor del av mitt liv så länge och denna fråga berör mig så starkt beställde jag den som e-bok. Här följer mina tankar och reflektioner efter att jag läst denna rapport. Kom ihåg att jag inte är någon representant eller medlem av detta samfund. Jag är inte särskilt kunnig om denna process och inte deltagit i något av de samlingar runt om i landet som skett i samband med den. Jag är bara en vanlig person som läst rapporten och här vill dela mina tankar. Vill förvarna med Triggerwarnings om att det är känsliga ämnen som berörs och då rapporten innehåller analyser av biblisk syn på sexualitet måste jag nämna saker som handlar om övergrepp och andra obehagliga saker.
Jag sitter här med ett brustet hjärta. Jag visste redan att EFK:s rapport hade landat i synen att homo- och bisexualitet och andra identiteter inom HBTQIA+ handlar om en s.k. ”brustenhet i skapelsen” så jag var förberedd. Jag hade inte förväntat mig så mycket av denna process som pågått heller. Men ändå.
Återigen har jag plöjt igenom en text där de bibelställen som sägs handla om samkönat sex stötts och blötts. Och jag känner mig alldeles matt. Texter från tusen och åter tusen år sedan som handlar om rituell renhet och orenhet, sexuellt utnyttjande av minderåriga (det kallas för pederastri), sexuellt maktutövande som handlar om att förnedra din fiende genom att penetrera honom och mycket mer i den stilen. Det är tungt. Jag har läst böcker och texter som gått igenom den här typen av bibelställen förut och det har varit väldigt informativt. Jag har lärt mig om synen och syftet med sexualitet i en tid och kultur som är så främmande från vår i dag och det har lett till förståelse för vad som pågår i de texterna som ju är så obehagliga att läsa. Jag har lärt mig att det är tydligt att de texterna inte går att utgå ifrån när vi talar om sexualitet i dag och särskilt sexuell läggning. Lika lite som de går att utgå ifrån vad gäller synen på personer med intellektuella funktionsvariationer, personer som menstruerar, kvinnors ställning, synen på femininitet m.m.. Men det verkar som att diskussionerna aldrig tar slut och jag lovade mig något medan jag läste denna rapport: Aldrig mer!
Aldrig mer ska jag plöja igenom en bok som går igenom de här texterna i syfte att utreda om samkönade relationer är ok eller ej. Jag har läst nog om penetrering av minderåriga. Jag har läst nog om hur man såg med förakt på män som penetrerades förr i tiden, att de männen nedvärderades på grund av att det mest skamliga de kunde tänka sig då var att inta en kvinnas roll. Visst är det bra att jag lärt mig så jag kan stå trygg och svara dem som säger att det inte går att vara kristen och bibeltrogen och samtidigt bejaka samkönade relationer. Men hörni, nu har jag läst tillräckligt. Jag känner mig oerhört trygg med att vara kristen, bibeltrogen och samtidigt bejaka HBTQIA+-personer i deras identiteter och relationer.
EFK arbetar med de här frågorna men hamnar inte i en bejakande syn. De landar i slutsatsen att samkönade relationer och bi- och homosexuell läggning är en ”brustenhet” alltså en defekt i skapelsen. Rapporten fokuserar på samkönade relationer men det nämns också att de tolkar Bibeln som att den enhetligt fördömer könsöverskridande uttryck och fastställer tydligt att i skapelsen existerar man och kvinna och inget däremellan. Man och kvinna är tydligt åtskilda kategorier.
De önskar kunna välkomna HBTQIA-personer i sina gemenskaper ändå. Men jag undrar: vem skulle vilja vara en del av en gemenskap på de villkoren? Att bli sedd som en som är brusten för att den längtar och söker efter kärlek och fysisk intimitet? Visst nämns i rapporten att denna ”brustenhet” inte ska ses på individnivå – men hur får de ihop det egentligen? Vem kan ta emot detta budskap och inte känna sig utpekad? Och vem vill finnas med i gemenskapen på de premisserna att ”Ok, du får leva i den relation du påbörjat som egentligen är ett fel i skapelsen men som du inte skulle må bra av att mista”.
Och vem skulle vilja känna att dens icke-binära identitet eller existens som t.ex. intersex-person är en följd av en ”brustenhet” som finns i skapelsen? Det är oerhört kränkande.
Jag känner stor respekt för den enda person som fanns med i arbetsgruppen och levde i samkönad relation med sin make. Att han stod ut att finnas i detta arbete övergår min förmåga att förstå. Hur känns det för den personen nu med det resultatet som blev av arbetet? Det vet jag inte och det angår mig inte heller, men jag känner stort medlidande för jag tror inte att det kan ha varit lätt.
Jag har lämnat EFK bakom mig men jag märker att detta berör något djupt i mitt innersta. Att jag lagt ner så mycket tid och ork på detta sammanhang och även försökt passa in där. Jag tänker på när jag var ung och brottades inom mig med det faktum att jag älskade HBTQIA-personer och att de fanns men att jag visste att ”egentligen för att vara en som lever nära Gud så kan jag inte känna så”. Jag har gett upp den kampen i och med att jag lämnade samfundet. Jag kämpar inte längre utan bejakar och i detta inlägg vill jag säga till alla HBTQIA-personer och faktiskt särskilt till er bögar (som jag upplever är särskilt utsatta i denna rapport jag läst): Från djupet av mitt hjärta ÄLSKAR jag er! Och gläds över att ni finns!
Och jag önskar er gemenskaper där ni blir bemötta med GLÄDJE och kärlek. Jag önskar er att kunna omfamna era läggningar, identiteter och relationer med vissheten om att ni är hela människor och precis som ni ska vara. Jag önskar er budskapet om en Gud som är god och vill er gott. Jag önskar er samma förtroende för viktiga uppdrag som alla andra. Jag önskar att ni fick slippa dessa långa resonemang som ska gå igenom tusenåriga idéer om vad som anses ”orent” och att ni inte behövde bli jämförda med situationer där våldtäkt används som metod vid krigsföring. Det är osmakligt och ni är värda så mycket bättre.
Om det finns något som dock varit positivt i läsandet av denna rapport är att jag fått en ännu högre nivå av respekt för alla HBTQI-personer men särskilt vill jag i detta inlägg nämna er bögar. Ni bögar som har feminina uttryck, som är bottoms och twinks och så klart alla er som inte använder sådana labels men tillhör den grupp som ofta skuffas undan, förlöjligas och är utsatta för våld och fördomar. I läsandet av genomgången av dessa texter från Bibeln och även där de skildrat synen på samkönat sex i antiken så är det tydligt att feminina bögar och dem som varit mottagande i den sexuella akten genom alla tider varit utsatta för förakt, förlöjligande och våld. Mitt hjärta brister för allt dessa människor fått utstå genom alla tider och jag vill säga tydligt: jag högaktar er och bugar för er. Ni står rakryggade trots allt detta och när någon går i en Pride-parad eller på något annat sätt uttrycker stolthet över att vara inom HBTQIA+ så är det för alla av i dag men också i solidaritet med dem som gått före. Som älskade, kände lust, uttryckte sin längtan och känslor men aldrig fick göra det i jämlikhet och som levde i stor utsatthet och utanförskap.
HBTQIA-personer höjt sina röster och vägrat låta sig tystas och skammas. Queera röster finns i kultur, musik, tv-serier, filmer, litteratur och andra olika former. Runtom vår värld firas Pride – särskilt i juni månad, och detta startades av transkvinnor och andra HBTQIA-personer som på 70-talet vägrade låta sig tystas längre utan höja sina röster. Synas! Fira! Vara stolta! Vägra skämmas! Vägra acceptera sådant som EFK presenterar i sin rapport – att det skulle handla om ”brustenhet”. Nej, att vara HBTQIA-person är något att vara riktigt stolt över!
Till alla er bögar, transpersoner, lesbiska, bisexuella/romantiska och andra queera vill jag säga såhär. Jag har växt upp inom EFK. Jag har suttit i samma kyrkbänkar som dem som gjort rapporten, jag har hört samma predikningar, jag har sjungit samma lovsånger, jag har läst samma Bibel med alla möjliga texter – lite vackrare bitar och de ställen som ju är svårare att förstå, jag har bett samma böner och tror mig följa samma Gud. Men den slutsats jag kommit fram till är den här:
Ja, världen är brusten. Men ni är sådana som gör den hel. Er kärlek är helig. Er sexualitet har ett okränkbart värde. Era sånger är livsavgörande för den här planeten. Era litterära verk är ovärderliga. Era estetiska uttryck är gränsöverskridande och kreativiteten i dem det som får jordklotet att snurra. Era relationer är något som får Guds hjärta att värmas. Era erfarenheter är förband som får en sårad värld att läkas. Er mångfald för mänskligheten samman och skapelsen är inte vad den var tänkt att vara utan representation av varje queer identitet.
Om en vecka går jag i West Pride-paraden med mina asexuella och aromantiska flaggor. Jag höjer dem i stolthet och glädje över att min sexualitet och läggning inte är brusten utan hel. Men jag går också i paraden i solidaritet med alla HBTQIA-identiteter.
Och återigen vill jag säga från det allra djupaste, innersta av mitt hjärta: Denna aromantiska person har aldrig i sitt liv upplevt någon romantisk crush men en kärlek har brunnit starkt i mitt hjärta ända sedan jag var ung. Och det är den som sätter titeln på denna text:
Bögar! Jag ÄLSKAR er. Och jag bugar.
acedadadvice aceweek afobi allierad allonormative amatonormativity aroace aromanticism asexualitet awareness bibeln böcker christmas community EKHO english feminism fetischism frikyrkan förebild gudstro gästblogg HBTQIA+ katt kommautprocess Kristna Regnbågsrörelsen microlabels poesi predikan pride queerfobi religionsdialog representation yasminebenoit youtuber
The Aromantic Perspective 